Chapter 26

1052 Words
  Naka labas ako ng ospital around 5 in the afternoon hindi na din umalis si Maureen sa ospital pero Damon left at around 4 pm. May emergency daw syang kailangan na asikasuhin. Pagdating naming ni Maureen sa condo ay kaagad nyang inasikaso yung pagkain naming for dinner actually super early dinner ata ito dahil parang wala pang 6 pm pero kakain na kaming dalawa. I was busy setting up the table when we heard the doorbell rings. “I’ll get it baka yun na yung order natin,” Maureen immediately said. Para syang nanay na halos ayaw akong pakilusin I told her many times that I am okay pero ayaw nya talagang makinig she is just sto stubborn! I was about to ask Maureen kung yung order ba naming ang dumating when Damon walked straightly towards me and put the food on the table. “I didn’t let him in, I swear! Bigla nalang syang pumasok!” naiinis na sabi ni Maureen sa akin. Damon didn’t mind what she said and sat down the table. “I thought I should make up for not being able to help out with Psyche’s discharge.” Damon said and comfortably got himself a plate and spoon and fork. “It was fine. Really.” I answered him. Ayos lang naman yon sa akin I didn’t really mind at all. “It was not fine for me I feel responsible fro what happened to you.” Seryoso nyang sagot sa akin. Isang pagak na tawa naman ang isinagot ni Maureen sa kanya. “You should really be guilty because she was your responsible. I asked you to look after her. But you don’t have to do thise, I don’t think that Psyche is comfortable with you around so salamat nalang sa pagkain at makakaalis ka na.” Pagtataboy sa kanya ng pinsan. I laughed at Maureen’s words talagang sinisisi nya si Damon sa nangyari sa akin kahit pa alam nya na kaya din ako talaga nagfaint was because I saw blood. “You don’t get a say to Maui, isa pa Psyche and I were friends so I am sure she doesn’t mind isa pa I am also hungry pagjkatapos ng meeting ko ay nagpabili lang ako ng pagkain sa driver at dumiretso na rito. Please have a heart for the needy. Gutom na din ako.” Pagpapaawa nito kay Maureen. I was waiting for Maureen to talk when I realized that she’s looking meticulously at me. What? “Bakit?” tanong ko kay Maureen. Agad syang lumapit sa akin at kinurot ako ng bahagya. “Since when did you become friends with this ass hole?” tanong niya sa akin. “I am not friends with him, I don’t remember being friends with him.” Sagot ko naman at saka nagsimulang kumuha na din ng pagkain. “Are you sure Psyche Estella?” taas ang kilay na tanong sa akin ni Maureen na hindi pa naniniwala sa sagot ko. Natawa naman ako sa kanya bago tumango. “Ofcourse why would I become friends with a manwhore?” sabi ko sa kanya at saka nagsimulang kumain. Agad na natawa si Maureen at saka umupo sa lamesa sa tapat ko. “Good point. And besides I have a friend, he’s name is Javy. He’s the COO of the Villar Company I am sure you’d like to meet him. He’s very intelligent and handsome, bagay nga kayo eh you remember the pic I had with you when we went to borra? He reacted on that picture and messaged me he wants to get to know you! Isa pa Javy aside from being so intelligent is also a gentleman hindi mo man sya maging boyfriend I can say that he’s a good company.” Masayang sabi ni Maureen sa akin. Agad naman na nakarini kami ng tikhim mula kay Damon. “Are you talking about Javy Jacinto Villar? He’s a Mama’s boy. Psyche wont like him for sure.”  Hirit naman ni Damon kay Maureen. At saka sya bumaling sa akin. “Why would you say we aren’t friends? I saved your little ass twice and yet you don’t consider me as a friend?” tanong nya sa akin. Na pa tingin naman sa akin ulit si Maureen ng nanlalaki ang mata at halos malaglag ang panga. “Whaaaat?!” gulat na gulat na sabi nito sa akin at saka naglipat lipat ang tingin sa aming dalawa ni Damon. Hindi malaman ni Maureen kung sino sa aming dalawa ni Damon ang titignan nya at hihintayin na magsalita. At dahil nararamdaman ko na iba na ang iniisip ni Maureen I immediately shooked my head on her. “It is not what you think Maureen,” sagot ko naman sa kanya. Na tawa naman si Damon sa reaksyon ko. “I met him once before I even get to see him last night. We booked on the same hotel in Cebu.” Kwento ko naman kay Maureen. Naka taas pa rin ang kilay nito na parang hindi pa nakukuntento sa kwento ko at parang naghihintay pa ng kasunod na sasabihin ko. I looked at Damon waiting for him to say something but I found him looking amusingly at me. His eyes were fixed at my face with a little smile on his lips. “He helped me one time with the threadmill thing and last night there were men outside the bar and you know what happened next.” Sabi ko kay Maureen. Na pa tapik sya sa noo nya. “I knew that would happen to you! Kaya I insisted talaga na kailangan ihatid kay ni Dame! Sino ba ang mga yon Damon? Na kilala mo ba?! They should know who they are messing with. Hindi basta basta yung taong pinagiinteresan nila. “ galit na galit na sabi ni Maureen sa kanila. Sa totoo lang kung nasa Cebu ako no one would even try, no one would even dare. They know who I am but still kung hindi siguro ako itinakwil ni Dad, I would still have the same confidence that I had way back in Cebu. I am on my own now. And I don’t think that with the money that I have right now the society will just stomp at me. I am no longer the Trinidad Heiress.
Free reading for new users
Scan code to download app
Facebookexpand_more
  • author-avatar
    Writer
  • chap_listContents
  • likeADD