Chapter 15 – Irene I'm a timid person. I couldn't afford to fight back because I know I'm going to lose. Inspector Cha's my friend. He was always been there whenever I get into trouble. He will always save me. But I don't think he can save me again this time when I learnt how to fight back. "Tama na, please! Wa'g na kayong mag-away nang dahil sa'kin!" sigaw ni Irene at pilit kaming ipinaglayo sa isa't-isa. Nang rumehistro sa utak ko kung ano ang ginawa ko ay agad kong binitawan si Inspector Cha, "Sorry, I didn't mean to shout you." "You've changed, Isaiah," usal niya. Hindi ko siya kayang tignan ngayon. "Let's go home." I said and walk away from them. + + + Hindi pa rin ako makatulog ngayon dahil sa nangyari sa bar. Madaling araw na at bukas pa rin ang mga mata ko na nakatitig sa ceil